Nyss hemkommen från Starbucks, där något ganska obehagligt hände mig:
Won-Mie och jag satt och drack te respektive kaffe, och samtalade som vanligt, inget fel med det, men så plötsligt gick det förbi en man. (Kanske inte speciellt konstigt det heller, då vi faktiskt satt vid ett fönsterbord (och fönstrena är gigantiska) på markplan.) I alla fall, denna man stirrade så fruktansvärt mycket på mig - det var uppenbarligen något fel på honom, kunde man se; hängande mun och kropp, men enbart på ena sida, och såg lite udda ut - att jag kände mig illa till mods. Som tur var gick han förbi i ett ganska normalt tempo, så han var ju borta på några sekunder, men vi skrattade ändå åt det och sa att visst var det lite obehagligt. Cirka 20-30 sekunder senare tittade jag ut igen, och då var han tillbaka. Nu stod han rakt framför mig och verkligen glodde! Jag tyckte det var jätteobehagligt och valde att sätta handen för ögonen för att skydda mig, eller något, och då böjde han sig ned för att se förbi den. Det var så uppenbart att det var mig han ville se på. Efter någon minut gick han dock och vinkade... Obehagligt...
No comments:
Post a Comment