Jag vet inte...
På måndag flyttar jag till Wien, och allt sa vara jättekul och spännande. Jag är mest rädd - rädd för förändring, för pengar, för om jag passar in eller ej, när jag ska åka tillbaka till Malmö nästa gång, för att jag inte kommer kunna sova ordentligt, om jag har någon ugn, för om jag kommer få lika bra vänner där som jag redan har här... Jag har flyttat förut, bytt plats, lämnat saker bakom mig, men det har inte varit som den här gången. Nu åker jag ifrån någonting som jag trivs med; jag har en fantastisk pojkvän som jag helst inte vill åka ifrån, jag har kompisar som jag egentligen vill ska flytta med mig som sköld, jag har jättefina orkidéer här (okej, kanske mindre viktigt, men det känns tråkigt att lämna dem också), och kanske framför allt känner jag mig trygg. Vill jag kan jag åka hem till mor och far för cirka 150:- och kosa mig där, har jag en dålig dag vet jag att jag får en bamsekram när jag kommer hem på kvällen, vilka problem jag än har vet jag att jag kan prata med någon om det när jag vill på dygnet. Nu ska jag flytta till en värld där jag - om jag vill prata med någon - måste säga en tid i förväg, inget spontant alls, och tänk om jag måste flirta mig in någonstans utan att kunna baka Elins smarriga kladdkaka eller ett par supergoda kanelbullar med extra mycket fyllning. Jag är rädd - rädd för förändringen, som kommer så snart...
Samtidigt vet jag att jag inte kommer ångra mig... Om ett tag kommer jag tycka att det var mitt livs bästa val. Jag kommer längta tillbaka och se på det som den bästa tiden i mitt liv! Eller..? Det vet jag inte än, men jag hoppas att det ska bli så. Nej, jag vet att det kommer bli så, för jag har bestämt mig för det. Det ska bli roligt och lärorikt, jag måste bara få komma dit och känna på det, leva där, komma igång med allt och få lite rutin... Snart... Snart kanske jag inte är rädd längre...
